PETRISS

Jag känner stor glädje i mitt liv just nu. Det är mycket på gång på flera plan och jag ser bara ljus i slutet av tunneln numera. Det är inga tvivel om vad som påverkar mig till dessa känslor, men jag kan ändå inte släppa taget om allt tvivel och den osäkerhet som alltid uppstår kring viktiga beslut i livet. Beslut som man till slut inte kan undkomma hur länge man än skjuter dem åt sidan och som man helst aldrig någonsin vill behöva ta ställning till, egentligen.

Jag har insett att jag är rädd för förändringar (samtidigt som jag totalt älskar dem) fast jag innerst inne vet att det varken kan bli bättre eller sämre om man inte vågar ta några risker, prova nya möjligheter och chansa en aning. Ibland undrar jag vart felet sitter och kräver mer tid än den som finns tillhands vilket ofta leder till det motsatta än vad det från början var mening att vara.

Jag har så mycket jag vill få ut i ord, men min tunga fortsätter svika mig gång på gång. Att få ställa sig till försvars i situationer man knappt själv förstår sig på är nog något ingen människa önskar göra varje dag, men det kommer alltid en tid då det måste göras. Det kan handla om i princip vad som helst egentligen och oavsett hur djupt eller ytligt det hela leder lämnar det oftast alltid ett ärr i slutänden..
 
 
 
onödiga tankar som helt enkelt behövde få liv..