ruset av kärlek

Jag gör inte alltid det jag borde, jag uttrycker mig inte alltid på bästa sätt, jag tycker inte alltid som alla andra, jag säger inte alltid rätt saker. Ibland känner jag mig fånig, ibland äcklig, ibland korkad.. men jag känner mig alltid älskad. Jag har haft tur och jag känner mig så oerhört lyckligt lottad som hittat någon som vill vara med mig, bryr sig om mig, tänker på mig, tycker om mig, för precis den jag är - och som inte har minsta problem att visa/säga det till mig vare sig det är rakt i mina ögon eller öppet inför hela världen.
Jag får fortfarande ökad puls varje gång jag ser honom. Varje gång jag hör hans röst blir jag lugn & trygg. Varje gång han tar min hand går varma stötar genom armen. Varje gång han ler mot mig känner jag glädjerus. Varje gång han viskar de tre orden i mitt öra går dem rakt in i hjärtat och får det att slå ett extra slag. Varje gång.
Han tog tag i mig och mitt liv när det var som mest grått & trist och visade mig något helt annat. Något helt nytt, något helt underbart. Han har tagit fram sidor hos mig som jag inte förut stött på hos mig själv och den enda anledningen dom yttrat sig av är kärlek. Ren, sann kärlek. Han får mig på sånt bra humör. Han gör mig så lycklig. För varje dag som går, för varje fortsatt dag med honom, blir alla dessa känslor bara starkare.

Han har gjort stor inverkan på mitt liv de senaste månaderna, och trots den hittills korta tid det varit vi så känns allt så bra och så himla rätt. Faktum är att inget har känts så rätt förut. Han är allt, mitt allt.
All min kärlek till dig, Daniel Larsson.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0