PETRISS

Jag hittade nyss en gammal sparad konversation som låg och skräpade här på datorn, och blev påmind om alla känslor som studsade i kroppen och ut i hela rummet under tiden jag satt där och skrev. När jag idag ser tillbaka på situationen får jag inte riktigt samma känslor i kroppen. Jag ser det som något positivt på ett sätt och inser ganska snabbt - det är ett avslutat kapitel i mitt liv. Det var då. Nu är något helt annat. Något mycket bättre.

Detta får mig att tänka på allt annat i livet som för mig idag är avslutade kapitel och som aldrig mer kommer igen. Jag tror starkt på att det finns en mening med allt som sker, och kanske hade jag inte riktigt varit jag idag om allt detta under alla dessa åren som gått inte skett? Ingen sitter på svaret till detta, tyvärr.
Men jag är glad över att veta vem jag är, vart jag står, vart jag har mina nära & kära, vart jag vill komma och överhuvudtaget ha fått ett grepp om mitt liv idag. Det finns fortfarande mycket att gräva i, men alla de tunga stenar som legat och gnagt har släppt (eller iallafall blivit betydligt mindre).

Tiden som varit är guld värd, och att se framåt på tiden jag har framför mig skapar minst lika mycket glädje i vardagen som alla fina minnen.

en liten Petra som niondeklassare,